Äventyren med Greta: En "gruvlig" resa.

Söndagen den 2 augusti var det äntligen dax för en liten utfärd.

Vi hade bestämt att ta en tur in i Dalarna, med besök i Falu Gruvmuseum. Kom iväg tidigt, så vi hade hela dagen på oss. Åkte från Hedesunda via Sandviken/Kungsgården mot Lumsheden ( där det för övrigt finns en mycket liten men trivsam camping, vackert liggandes vid vatten. Kan tänkas att vi provar campingen någon gång ).

Sedan kom vi till det vackra Svärdsjö. Utsikt mot svärdsjö kyrka.

Vi svängde in på Rv50 mot Alfta i Enviken och fortsatte ca en mil förbi Tängers kraftstation, och vevade ned stödbenen på en fin rastplats vid sjön Balungen. Hans & Greta till vänster.

Närbild av "syskonen".

Måndag morgon.

Måndagen tillbringades i Falu gruvmuseum. Som kuriosa kan nämnas att Doris fann föremål som härstammade från släktnigar.

Nedfart till Stora Stöten.

Botten på Stora Stöten.

Under rundvandringen i museet fann vi mycket av intresse, förutom släktningar. Det var mycket informativt att se alla modeller av de tidiga gruvmaskinerna, som gruvspel, brytningsmetoder och hur malmen togs omhand.

Under rundvandringen fastnade mina ögon på en separatutställning av den lite mer udda slaget.

Tony Rickardssons VM-hoj

Posa Serenius Is-hoj

Efter rundvandringen i museet och Gruvhospitalet var det skönt att vandra lite i Falun.

Se hur vackert man kan göra det med enkla medel, detta vore något för de styrande i vår hemkomun att ta efter,där det inte ens finns medel till att hålla Gävles gator i farbart skick.

På tisdagen hade vi bestämt att fara runt lite och titta på rester av gruv och järnhanteringen i trakten.

Tisdagens morgon vy.

Färden ställdes sålunda mot Vintjärnsgruvan. Driften i gruvan pågick mellan 1725 (då en "skogs"finne vid namn Olof Andersson fann en större malmfyndighet) och1962 då all drft lades ned.

Gruvan bestod till en början av flera dagbrott, men med tiden bröts en sluttande gruvgång en sk, Dongång, ned mot den sluttande malmådran.

Donlägig gruvlave.

Donlägigt gruvchakt.

Detta gruvchakt sträcker sig sluttande 400 meter ned i marken,till ca 200 meters djup. Här transporterades malmen upp och arbetarna ned. Här kan Lisebergs berg och dalbana slänga sig i väggen.

Färden fortsatte därefter till Svartnäs Bruk. Där malmen sedan bearbetades till järntackor. Driften skedde mellan1735 och 1889.

Lite av det som finns kvar.

Nedströms hyttdammen.

Vi fortsatte därefter till Ågs Bruk, som var ett "hjälpbruk" till Svartnäs. Driften uppehölls mellan 1827 och 1927 i jämna 100 år.

Delar av Ågs Bruk.

Vid detta lag så kände vi oss tämligen mätta på järnhaneringen. Under åter resan mot "bebodda trakter" stannade vi till i Svärdsjö och motormuseet där. Privatägt och bara öppet sista torsdagen i månaden sommartid. Jag hade tidigare träffat en av eldsjälarna (Gunnar Andersson) och han hade lovat en privat visning. Passade ju bra att titta på gammalt "järn" när vi tittat på järnbruk. Tack Gunnar för att vi fick komma och se allt trevligt.

A-Ford 1930

Dodge Custom Royal -56.

Opel 1935, rullar snart!!

Cittra B11, och godsaker.

Gunnar i sommarbaren.

Utställnings fordonen byts ut lite då och då. Det finns en uppsjö av fordon att välja av.

Dagens utfärd avslutades med fika och skivköp i ett trevligt fik, det heter Jonssons fik och butik

Där finns en massa nödvändigt och onödigt. Ett besök rekomenderas. För att hitta dit tar man av i Enviken mot Dådran och kör ca 300 meter, ligger på höger sida och kan inte missas.

Jukeboxen väntar på mynt. "Godisdisk". Förutom "tidstypiskt" fika med dito koppar fanns det en massa kul att titta på. Vi handlade god svängig tids typisk musik. Ibland har de även live musik av det svängigare stuket.