Söndagen den 2 augusti var det äntligen dax för en liten utfärd.
Vi hade bestämt att ta en tur in i Dalarna, med besök i Falu Gruvmuseum. Kom iväg tidigt, så vi hade hela dagen på oss. Åkte från Hedesunda via Sandviken/Kungsgården mot Lumsheden ( där det för övrigt finns en mycket liten men trivsam camping, vackert liggandes vid vatten. Kan tänkas att vi provar campingen någon gång ).
Sedan kom vi till det vackra Svärdsjö. 
Vi svängde in på Rv50 mot Alfta i Enviken och fortsatte ca en mil förbi Tängers kraftstation, och vevade ned stödbenen på en fin rastplats vid sjön Balungen. 
Måndagen tillbringades i Falu gruvmuseum. Som kuriosa kan nämnas att Doris fann föremål som härstammade från släktnigar.
Under rundvandringen i museet fann vi mycket av intresse, förutom släktningar. Det var mycket informativt att se alla modeller av de tidiga gruvmaskinerna, som gruvspel, brytningsmetoder och hur malmen togs omhand.
Under rundvandringen fastnade mina ögon på en separatutställning av den lite mer udda slaget.
Efter rundvandringen i museet och Gruvhospitalet var det skönt att vandra lite i Falun.
På tisdagen hade vi bestämt att fara runt lite och titta på rester av gruv och järnhanteringen i trakten.
Färden ställdes sålunda mot Vintjärnsgruvan. Driften i gruvan pågick mellan 1725 (då en "skogs"finne vid namn Olof Andersson fann en större malmfyndighet) och1962 då all drft lades ned.
Gruvan bestod till en början av flera dagbrott, men med tiden bröts en sluttande gruvgång en sk, Dongång, ned mot den sluttande malmådran.
Detta gruvchakt sträcker sig sluttande 400 meter ned i marken,till ca 200 meters djup. Här transporterades malmen upp och arbetarna ned. Här kan Lisebergs berg och dalbana slänga sig i väggen.
Färden fortsatte därefter till Svartnäs Bruk. Där malmen sedan bearbetades till järntackor. Driften skedde mellan1735 och 1889.
Vi fortsatte därefter till Ågs Bruk, som var ett "hjälpbruk" till Svartnäs. Driften uppehölls mellan 1827 och 1927 i jämna 100 år.
Vid detta lag så kände vi oss tämligen mätta på järnhaneringen. Under åter resan mot "bebodda trakter" stannade vi till i Svärdsjö och motormuseet där. Privatägt och bara öppet sista torsdagen i månaden sommartid. Jag hade tidigare träffat en av eldsjälarna (Gunnar Andersson) och han hade lovat en privat visning. Passade ju bra att titta på gammalt "järn" när vi tittat på järnbruk. Tack Gunnar för att vi fick komma och se allt trevligt.
Utställnings fordonen byts ut lite då och då. Det finns en uppsjö av fordon att välja av.
Dagens utfärd avslutades med fika och skivköp i ett trevligt fik, det heter Jonssons fik och butik
Där finns en massa nödvändigt och onödigt. Ett besök rekomenderas. För att hitta dit tar man av i Enviken mot Dådran och kör ca 300 meter, ligger på höger sida och kan inte missas.
Riktigt skönt att komma"hem" till Greta efter denna händelserika dag.
Mätta, belåtna och mycket trötta kröp vi till kojs, för att utvilade resa hem nästa dag.
Hoppas ni kära läsare haft trevlig stund tillsammans med oss på vår "gruvliga" resa.
Hälsningar: Hans & Greta (med förare och passagerare)
