Äntligen var det då dax att ge oss i väg på en länge efterlängtad och planerad resa.
Nämligen att hälsa på son och sonson i Björkarnas stad, nämligen Umeå.
Denna resa har varit i våra drömmar sedan förra sommaren och nu skulle det bli av.
Måndagen den 30:e maj styrde Hans med vidhängande Greta och förväntansfulla passagerare kylaren mot norr.
Vår vana trogen undvek vi de större vägarna i möjligaste mån, sålunda bar det via gamla E4:an och Jungfrukustvägen mot norr. Söder om Enånger blev det "storväg", upp till första planerade övernattningen, som blev på en liten camping som hette Bye Camping. Lagom dagsetapp.
Om Bye Camping har vi inte så mycket att säga då vi bara i stort sov där.
Vad vi förstod så var det ett ungt par från Stockholm som nu övertagit och rustade den ganska nedgångna anläggningen. Mycket behöver göras.
Utsikt från vår plats
Greta och Hans får välbehövlig vila.
Utsövda och på reshumör fortsatte vi vår resa på tisdagsmorgonen, hade länge talat om ett stopp på det.
Wästerlunds Konditori.
Ett legendariskt Konditori och Café, beläget vid Sandöbrons södra brofäste.
Detta Konditori/Kafé är mycket omtalat och besökt av i stort sätt artister och kända människor från hela värden, väl värt ett besök.
För er som åkt denna väg är nog neonskylten på Konditoriets tak välkänd.
På väggarna på altan sitter det signerade foton på alla berömda besökare.
.
Inte utan att man förväntar sig att "The King" (Elvis) skall ljuda ur Jukeboxen.
Inget blaskigt kaffe i plastmuggar och svettig "plastmacka", här inte. Back to Basic....Riktigt kokkaffe i kanna och goda smörgåsar som gjordes medan vi väntade, inget stressande här inte.
Sugen?????
Har ni kära läsare möjlighet, så rekommenderas ett besök varmt.
Väl uppe i Umeå och framme i Flurkmark, där sonen bor blev det ett kärt återseende, men av olika skäl valde vi att veva ner stödbenen i en från fåglar och trafik ostörd skogsglänta.
Henrik och Milton middagssugna, ingen campingmat här inte.
Vi grillade senare på kvällen och tog några goda glas vin.
Alla blev nöjda och belåtna.
Som överraskning, bjöd Henrik och några vänner oss på en sk, cruising med 50-tals och entusiast bilar en dag.
Det blev ett minne som sent skall glömmas, kanonväder och solen speglades i de fina bilarnas lack och krom.
En imponerande rad av välskötta entusiastbilar, ser ni slutet på karavanen?
Något att skicka svärmor till kiosken med??
Crown Wiktoria.
Buick Special - 55. Utfärden kom att bli ut från Umeå via mindre natursköna vägar upp mot Vindeln, till ett ställe som hette Rödåsel.
Där det var en stor och mycket intressant antik och kuriosahandel med bl.a. varor från 50-talet.
Något modifierad Oldsmobile.
Undrar hur vår Volvo skulle te sig i sådant utförande??
På hem resan hade vi bokat plats på en mycket trevlig camping. Storsjö Trädgårds Camping FC295,.
Denna lilla men mycket välskötta i sin enkelhet camping visade sig vara en för oss liten pärla. Läget och blomplanteringarna var mycket tilltalande.
Infarten och reception/kiosken, med delar av minigolfbanan i bakgrunden.
Utsikt från campingen med bl,a Hans & Greta till höger.
Denna camping tilltalade oss i högsta grad, då den var av lite enklare standard, men enligt oss fullt utrustad. Litet kök av enklare slag, dusch och hygienutrymmen var kanske inte helt enligt senaste inrednings trenden, men helt tillfyllest (fyra kronor för fem minuters dusch) tvättmaskin fanns, fri tillgång på rent vatten. Skapligt latrintömningsutrymme. Väl synliga brandsläckare.
En trivsam utsikt över sjön.
Nu till resans delmål nummer två!!!!!!!
Höga Kusten och Mannaminne utanför Häggvik.
Mannaminne är ett kulturhistoriskt byggnadsverk skapat av konstnärs paret Barbro och Anders Åberg.
För att enkelt beskriva detta fantastiska område, kan man säga att det består av byggnader och hus från större delen av värdens länder, med utställningar från och om dessa länder. Byggnationer pågår hela tiden och ytterligare föremål stora som små tillkommer hela tiden.
Byggnaderna är fulla med föremål och saker som har anknytning till respektive länder, med en i vissa fall underton av humor.
En liten försmak på vad som väntar.
Detta möts man av vid ingången.
Öppettider.
Ja hela detta område skulle kräva många sidor, men jag väljer att bara ta med lite. Rekommenderar att ni läser länken om Mannaminne, jag kan inte ge detta fantastiska konstverk rättvisa om jag skall skriva om det.Det tog oss flera timmar att ströva omkring på området, med ömmande fötter, men ändå var det mycket som får vänta till vi kommer tillbaka.
Oppps. Har jag landat fel????
J 35 Draken.
Interiör från Dragspelshuset.
Modell från utställningen om industrialismen.
Del av utställning om sjöfart.
Påpekas skall att alla dessa modeller och utställningar är skapade av paret Åberg.
Framtids version av SJ???
Min egen tolkning.
Polarna spekulerar.
Ja detta blev mycket och det skulle kunna visas och skrivas mycket mer, men det låter jag vara tills ni läsare själva kommer till Mannaminne.
Vi hann förövrigt med denna fullspäckade dag ett besök i Nodingrå, och en tur till fiskeläget Bönhamn.
Nordingrå.
Vägen från Mannaminne.
Bönhamn.
Efter denna fullspäckade dag var det skönt att återvända till vår lilla kära Greta för att vila våra fötter, och sedan göra lite mat och sedan slöa, titta på tv och ha det allmänt skönt.
Hemresan företogs på ungefär samma vägar som uppresan.
Vi kom hem på Nationaldagens eftermiddag, och kände oss ganska så nöjda med den lilla utfärden.
Det blev en tripp på sju dagar, 128 mil och en snittförbrukning på 1,1 liter milen.
Med dessa ord ber Greta med dragbil Hans och passagerare att få tacka, för denna gång.
Väl mött på vägarna.
